Om boken: 2018 / Mitt liv påminde mig om den tråkigaste och mest lugna öknen i världen. Men som ni vet förekommer sandstormar ibland i öknar. För mig blev HAN stormen. Maxim Voskresensky. Arrogant, alltför självsäker, narcissistisk. Det verkar som om den här personen har absorberat alla de värsta egenskaperna som jag inte kan stå ut med hos människor. Han var också son till min mammas nya man, som (mannen) hon snart skulle gifta sig med. Och Max, ja - ja, två minuter till minuten, min halvbror Och nu väntar jag på en flytt till centrum. Och av någon anledning är jag säker på att "överlevnadskurser i samma lägenhet med Fmaxim Voskresensky" skulle vara användbara för mig, men trots allt ovan är det något som drar mig till honom. Det är läskigt och spännande på samma gång, men jag kan inte motstå det. Och jag kanske ger mig…?